Därför röstar jag på Pirater

Pjäs i fyra akter

Akt 1.
En tvårumslägenhet i Moskva. Mor och dotter. Jag var 10 år och plötsligt anklagad för att ha smygrökt. Min mamma hittade en cigarettstump flytande i toaletten. Det var inte jag och efter en stunds diskussion lyckades jag övertyga min mamma om det. Då blev hon rädd och rusade till lådorna där våra viktiga papper och pengar förvarades. Jag minns hur behärskat hon försökte uppträda. Alla pengar var på plats men vissa privata brev låg lite annorlunda än de brukade. Först flera år senare fick jag veta att det innebar bara en sak: vårt hem blev genomsökt av KGB. Det var inte första gången heller och alla spår var avsiktliga. Någon var ”snäll” och ville ge tecken åt oss att vara extra försiktiga. I år efter år fick min mamma bära bördan i ensamhet. Kränkt, äcklad, rädd. Inte ens till de närmaste vännerna vågade hon säga något till.

Akt 2.
Skolgården och gatorna i Moskva. Två väninnor. Året var 1987. Två skolflickor plöjde igenom alla tidningar, tittade på alla nyhetssändningar. Orden perestrojka, glasnost, frihet inspirerade och vi var lyckliga, såsom bara tolvåringar kan bli. Vi försökte omskola våra lärare och tvinga dem att läsa Sakharov och Solzhenitsin, vi gjorde upp framtidsplaner och bildade ett eget politiskt parti. Varje dag efter skolan klättrade vi upp på näraliggande garagetaket,  och skrev flygblad. ”BORT med kommunisterna!!!”, ”Bort med KGB!!!” ”Ja till reformer!” ”Bort med partistyre! Ja till riktig demokrati!” ”Ja till FRIHET!!!” Det var fortfarande lite farligt och därför desto mer lockande. Vi bytte jackor med varandra för att bli svårare att känna igen, smög runt, höll vakt och klistrade, klistrade våra fina flygblad överallt. Varje gång människor samlades runt våra upprop och kommenterade blev vi helt saliga. Jag kände mig bevingad av hopp. Nu saknar jag den tiden, andan. Friheten var nära!

Akt 3.
Moskva, 1990-talet. Demonstrationer blev meningslösa folksamlingar, glasnost misskrediterades då SAMTLIGA tidningar ägdes av EN oligark, ekonomiska reformer ledde till att några få blev äckligt rika på bekostnad av hela landets befolkning, frihet blev till korruption. Demokrati betydde tydligen att man får beskjuta och bränna ner ”fel” parlament. Vänskap med Västerländska demokratier ledde till statsskuld, dumpning av överskottsprodukter och rövaravtal. Uppror mot propaganda ledde bl.a. till extrem kvinnoförtryck. 1992 flyttade jag till det demokratiska Sverige.

Akt 4.
Stockholm, 2014. Supervalåret. Början på det nya kalla kriget. Att vara en ryska idag är att ständigt försvara Ryssland mot alla som blandar ihop Putin och drygt 200 miljoner andra människor i landet. Är vi friare i Sverige? Ingen rotar i mina lådor (tror jag) men… Min telefon kanske avlyssnas, mina mail kanske läses, mina google-sökningar kanske registreras. Jag väljer att vara ganska öppen på min blogg. Det är mitt val. Vad görs för att freda mitt privatliv i fall då jag inte väljer aktivt att vara öppen? En man kommer med bevis på hur främmande stormakt tar fram uppgifter om svenska medborgare och efter några pliktskyldiga ojanden reagerar ingen. Vad säger det om vårt samhälle att vi är likgiltiga? Jag ser ingen skillnad mellan KGB-männen som sökte igenom vår lägenhet och NSA-agent som rotar i min elektroniska liv. Min mamma hade ingenting att dölja, jag har ingenting att dölja. Det ger ingen rätt att rota i mitt privatliv i alla fall.

Därför röstar jag på det enda partiet som ser likgiltigheten som ett demokratiproblem, vill belysa maktspel och kämpar i motvind för vår rätt till integritet.